Resan

Resan började på söndagen, vid 18-tiden då jag tog tåget till Stockholm. Klev in i Emmas och Jockes lägenhet vid tio på kvällen. Ett par timmar senare somnade vi och fyra timmar därefter klev vi upp, eftersom taxin hämtade oss halv fem på morgonen. Trötta åkte vi mot Arlanda och incheckningen gick snabbt eftersom det inte var någon före oss. Åt frukost och väntade vid gaten. Vi fick kliva ombord på flyget i ungefär rätt tid, men där fick vi vänta ännu mer. 50 minuter för sent lyfte vi från svensk mark.
På nerresan om man ska semestra på ön Sal som vi gjorde, får man mellanlanda på ön Boavista. Detta är två av Kap verdes tio öar. Tror det tog 1-1,5 timme innan vi sedan lyfte igen, för en flygtur på tio minuter. Det var inte långt mellan öarna. :) Efter nio timmar på flygplanet fick vi till slut stiga ur på ön Sal.
Vi fick bagaget tidigt och kom bland dom första till transferbussarna. Vi letade upp våran buss dit vi kom först. Chauffören hjälpte oss med bagaget som transporterade på en släpvagn med "tygtak" efter bussen. Vi tog plats i den lilla bussen och när fler hotellgäster kom dit började vi fundera på om det var en repris på vår "pensionärskryssning" fast på charter! Vi tittade in i bussen till vänster om oss där alla lite yngre samlades och funderade på om vi hade valt fel ställe att bo på! Men senare visade det sig att vi bodde på samma hotell. :)
När vi kom till hotellet fick vi en välkomstdrink och vårat All inclusive-armband. Efter att ha kommit i ordning på rummet och bytt om gick vi och tittade lite på hotellområdet, som var väldigt stort. Vi fortsatte ner till stranden och fotograferade lite. Det blev en ganska tidig middag och tidig kväll efter ganska lite sömn natten innan.

Oj, det här verkar bli långt. Får nog sammanfatta resten av veckan lite kortare. :)

På dagarna låg vi i solstolen vid poolen hela dagarna. Läste en hel del och drack drinkar, cola och öl (fast jag drack ju inte öl). :) Allt man kunde äta och dricka på hotellet var det bara att hämta utan att betala något. Vattenflaskor var det också bara att hämta. Så vill man, behöver man inte lägga ut ett öre när man är där. Precis vid poolområdet fanns en restaurang, där vi åt lunch varje dag. Totalt fanns sex restauranger på hotellet och vi åt middag en gång på varje restaurang. Överlag var det bra mat och det var stora bufféer så man åt hur mycket som helst.

   
 

På kvällarna var det shower på hotellet. Vi var där ett par gånger och tittade. Dom andra kvällarna åt vi middag sent och gick hem till rummet efter maten och la oss och läste.
På dagarna hade dom diverse aktiviteter, men vi var där för att slappa så vi låg kvar i solstolarna i stället. :) Tanken var ju att jag skulle prova på windsurfing, men det blåste mycket så vågorna var så höga så det kändes inte bra att testa för första gången då. :)
En dag blåste det riktigt ordentligt. Vi låg och solade större delen av dagen ändå, men till slut bestämde vi oss för att ta en promenad efter stranden in till staden (eller byn) Santa Maria. Det blev nästan som ett träningspass för oss. Vi fick gå i rejäl motvind i sanden. Vågorna var jättehöga och det var ganska tomt på stranden. Sanden blåste rakt emot våra kroppar, där vi gick i bikini. Inte speciellt skönt. :) Emma kom med en väldigt träffande kommentar: "Det är som att gå på ett fjäll, fast tvärtom". Exakt så var det. :)

  

Till slut kom vi i alla fall fram till stan och där åt vi välförtjänt italiensk glass. Sen gick vi runt och fotograferade. Vi hade bestämt oss för att ta strandvägen tillbaka till hotellet också och ingången mellan stranden och hotellet stängde klockan 19.00, så då skulle vi vara tillbaka. Vi började gå tillbaka i tid tyckte vi, men vi blev mer och mer stressade, så efter ett tag bestämde vi oss för att springa en bit. Dåligt tränad som man är orkade jag inte så länge, men efter att ha gått en bit igen kände jag att vi nog måste springa för att hinna, så sista biten blev ett litet joggingpass. Ganska mörkt, oupplyst efter stranden kändes mindre bra. :) Exakt klockan 19.00 sprang vi in genom grindarna! Phu!

Det var trevlig befolkning där, men ibland blev det lite jobbigt. Alla som hade små souveniraffärer eller marknader kom och ville ta i hand och hälsa, visa vad de sålde och såklart sälja något. Vi fick presenter av dom (armband och halsband), vilket gav en nästan dåligt samvete för att man inte handlade. Vi sa bara att vi skulle komma tillbaka. Det gjorde vi såklart inte, utan i stället fick vi ta omvägar när vi var inne i stan och undvika alla vägar där vi träffat på försäljare.
Vi blev dessutom erbjudna att byta en av oss mot en killes affär! Nej tack. :)

En kväll åt vi middag inne i stan, på en mysig restaurang som heter Chez Pastis. Väldigt god mat var det och en jättetrevlig italiensk ägare. Den tycker jag att man ska besöka om man åker dit. Synd att man inte hade fler dagar på sig så man kunde äta där fler gånger. Efter middagen gick vi till en mysig bar, Blue bar, där vi drack ett par goda drinkar. DJ:en där spelade riktigt skön musik också.

Hemresan gick smidigt den också. Vi fick sitta kanske tre timmar och vänta på flygplatsen på grund av att flyget hade blivit försenat ner från Sverige för att det var sån motvind. När vi skulle gå genom säkerhetskontrollen måste dom ha sett nåt skumt i min handväska i röntgenmaskinen, för polisen som stog där ville titta i den. Och det var den grundligaste undersökningen av en väska jag sett. Han tog upp nästan varje grej jag hade där. Böckerna bläddrade han snabbt igenom, han inspekterade mobilen och plockade ur kameran ur fodralet. Vet inte vad dom kan ha sett.
Flygresan gick snabbt (drygt 6 timmar, utan mellanlandning denna gång) tack vare medvinden vi hade så trots att vi lyfte mer än en timme efter utsatt tid, landade vi nästan exakt då vi skulle. Väl på Arlanda fick jag vänta i fyra timmar på mitt tåg, så jag la mig på en bänk där och försökte sova. Som tur är har dom vadderade och sköna bänkar. :) På tåget lyckades jag sova lite mer. Det var nära att vi fick åka buss från Kilafors, men vi klarade oss och kom undan med en kvarts försening till Ljusdal.

Det var vår resa det. :) Förlåt för ett så långt inlägg! Undrar om någon har orkat läsa ända hit!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0