Nu är vi tillbaka i Phan Thiet och är så otroligt glada för det! Och för att vi lever! Det var den värsta bussresan vi någonsin upplevt! Det var en liten buss, typ minibuss och det var vi två och ett gäng vietnameser i bussen. Resan tog 4,5 timme och det var dom längsta timmarna i våra liv tror jag. Första timmen var ok, för då var vi fortfarande inne i stan och man körde ganska långsamt. När vi sedan kom ut ur stan och körde på motorvägen skulle våran busschaufför köra om varenda bil/lastbil han kom i kapp.
Vi fick platserna precis vid dörren, jag satt mot gången och hade ingen framför mig och såg alltså allt som hände på vägen, vilket inte är en fördel i det här fallet. Det hade varit så mycket skönare att sitta längst bak och inte se nåt. Man satt med hjärtat i halsgropen hela resan och höll i sig i räcket framför sig, som om det skulle hjälpa när det inte fanns något bälte på våra platser (det fanns på dom andra, men dom användes inte). Alla på bussen låg och sov en stor del av resan, medan vi satt och pratade och skrattade typ oavbrutet för vi var så trötta, spända och nervösa. Vi trodde vi skulle sova, men insåg att vi inte hade kunnat slappna av.
Här kör dom verkligen utan regler verkar det som. Dom kör om hejvilt och tutar, blinkar med helljusen eller med varningsblinkers för att mötande trafik ska flytta sig. Dom kör dessutom ofta med helljusen på trots att dom möter andra bilar. Jag trodde aldrig att jag skulle bli lättad över att chauffören körde om på insidan, precis vid vägrenen, men så var det. Då hade man ju inte två lyktor rakt framför sig i alla fall! När vi sedan svängde av mot Phan Thiet, någon km innan stan, visade det sig att chauffören inte hittade och fick fråga passagerarna var han skulle köra.
Inte nog med detta. När vi kom fram och skulle åka till Ham Thien, där vi bor, vågade vi ju inte ta någon buss utan tog taxi i stället. Men vi fick åka med, antagligen, Phan Thiets galnaste taxichaufför. Han satt med mobilen ibland och hade knappt koll på vägen. Han körde typ mitt i vägen och ibland på fel sida, även vid möten med bussar och jag satt återigen och var livrädd. Det märkte även han så han satt och fnissade. Det kändes som om han körde så för att jävlas. Aldrig mer någon ung chaufför i detta land! I morgon ska vi njuta sååå mycket av att ligga på stranden!
Men Saigon är en fantastisk stad. Igår såg vi den uppifrån på kvällen och det var så fint! Vi åker gärna tillbaka dit, men just nu ska det bli skönt med lite lugnare tempo.