I går hade jag en trevlig dag och kväll tillsammans med Sophia. Vi satt och pratade i ett, en stund in på nattkröken. Sen fick jag ett samtal som hastigt avslutade min kväll med Sophia. Jag satte mig i bilen och åkte till en vän som hade en jobbig kväll. Satt och pratade till morgonen. Vid sjutiden gick jag till slut och la mig.
Vi blev väldigt känslomässiga när vi pratade om hur vi känner inför vissa saker och det blev en del bekännelser över vilka tankar vi har om varför saker blir som dom blir. Det var skönt att berätta om det och även få höra vad det beror på.
Förstår att dom flesta som läser det här inte har nån aning om vad jag menar nu, men jag vill ändå skriva det till den som vet.
Jag önskar att jag var bättre på att ta upp saker som jag känner med personen det gäller, men jag är så rädd för att såra någon eller för att det ska komma ut fel. Men det visar sig ju att det oftast är bättre att prata om det, så man förstår vad som ligger bakom ett visst beteende.
Det visade sig också att det är fler än jag som sitter och känner samma sak, att ingen hör av sig och att man känner sig ensam ibland. Därför ska jag försöka att bli bättre på att höra av mig spontant och träffas utan att det ska vara en middag eller fest eller liknande.