Ibland undrar jag varför jag anstränger mig så mycket, när det känns som om ingen ser det. Det enda man får höra är om sina svagheter. Jag vet redan vilka dom är och blir less på att höra om dom. Antagligen mest för att jag blir besviken på mig själv. Men jag har gjort så mycket för mitt jobb som inte uppmärksammas ett dugg känns det som. Mina styrkor ligger i sånt som inte kan visas på papper, i siffror. Allt som jag gör utöver mitt dagliga arbete. Tyvärr ser inte cheferna det. Ibland önskar man att dom såg lite mer till helheten. Dom borde dessutom ta reda på lite mer fakta innan dom häver ur sig saker. Jag tänker inte sitta och lyssna, när jag vet hur totalt fel det är. Det accepterar jag inte.

Vissa dagar känns det bättre än andra att jag inte har så länge kvar och i dag är en sån dag.
Jag drömmer om ett mer flexibelt jobb, där jag får ta helt eget ansvar och inte behöver arbeta exakt under den tiden som arbetsgivaren säger, så länge jag gör allt jag ska. Kanske jag till och med startar eget.
Det är mot det jag ska jobba nu och jag börjar med tre års studier.