Jag hade en väldigt rolig och trevlig kväll i går med mina kära kollegor! En massa nya ansikten var det också eftersom vi var flera avdelningar på plats och de flesta utanför våra väggar har jag aldrig sett. Det var roligt att få ett ansikte på de som man har mailat eller pratat med och de flesta såg såklart inte alls ut som man trodde! 

Det åts, minglades och dansades hela kvällen. Omkring ett på natten tänkte de som var kvar åka vidare till ett annat ställe. Jag var på väg att följa med men så bestämde sig jag och en kollega att vi inte orkade följa med dit, så vi gjorde sällskap till Centralen i stället.

Jag tog det lugnt mot tunnelbanan och hade inte en tanke på att det kunde vara så att tunnelbanan skulle sluta gå. På väg ner mot tågen tittade jag på mobilen när min nästa tunnelbana skulle gå. 00.52 skulle den gå och just då var klockan på mobilen 00.52 så jag insåg att jag inte skulle hinna med den. Så det var bara att åka upp igen och ta bussen. Problemet var att jag inte visste var bussen gick ifrån. Jag gick efter vägen åt ena hållet, sen tillbaka och så över på andra sidan vägen och neråt efter vägen igen. Och så ser jag en buss som står ganska långt bort men jag ser inte vad det står på den, men eftersom klockan var samma tid som när bussen skulle gå så tänkte jag att jag inte skulle hinna med den även om det var min buss. Så jag promenerar vidare mot den...efter en stund inser jag att jag kanske ändå kan ha tur att hinna med den eftersom den står kvar så jag börjar småspringa (med klackar och mycket ömma fötter). Sen ser jag att bussen inte står vid hållplatsen utan vid ett rödljus, men jag går vidare mot den och tittar mot busschauffören. Och så nickar han mot mig liksom för att fråga om jag ska med och jag nickar tillbaka och springer dit. Tänk vilken tur att det var en så snäll chaufför! Hade han inte plockat upp mig skulle jag få vänta en halvtimme på nästa buss. 

Så skönt att sätta sig i bussen och det gick ganska snabbt att åka till Sundbyberg faktiskt. Väldigt skönt var det att ta av sig skor och att lägga sig i sängen... Mina tår var till och med bortdomnade och är det även i dag! Det märks att jag aldrig går i klackar längre! 

 

En bra grej som hände i går kväll var ju också att min chef (eller chefs chefs chef) presenterade mig för företagets kommunikatör. :) Det är ju ungefär det jobbet jag vill ha efter utbildningen så det var kul att få prata lite med henne. Dessutom bad hon mig att höra av mig till henne för att boka in ett möte så vi kan prata mer. :) 

 

Nu måste jag verkligen sätta igång med uppsatsplugg.