I går var det jobb som gällde. Jag var väldigt trött men tog mig igenom dagen. I dag har jag också varit trött så jag ska försöka att lägga mig något tidigare i kväll. 

I dag har vi haft två bra föreläsningar. På den andra föreläsningen var vi bara vår klass och fick diskutera några olika saker emellanåt. Efter en diskussion ville läraren att några av oss skulle berätta vad vi pratat om. Eftersom ingen självmant berättade så pekade han ut några och jag blev en av dem. Det var väl första gången som jag pratade engelska inför alla och det gick bra. Jag blev nervös och tyckte själv att min röst darrade lite, men så blir det även om jag ska prata svenska. Det var inte värre nu för att jag skulle prata engelska, så det gick väl ganska bra ändå. Läraren gick även runt och lyssnade lite när vi satt och diskuterade och ställde sig vid mig och tjejen jag pratade med en gång, så vi pratade med honom om vad vi sagt. Han är för övrigt inte svensk, utan kanske engelsman eller var han nu är ifrån. Men ju mer man pratar engelska desto lättare går det ju. Det är roligt att man liksom slutar tänka på att man faktiskt sitter och pratar och lyssnar på engelska. 

 

I dag slog det mig att det faktiskt är ett privilegium att få gå på föreläsningar gratis flera dagar i veckan. Visst, allt är inte roligt när man sitter och lyssnar på prat om till exempel grammatik, men att få se duktiga föreläsare (samtidigt som man lär sig saker) är ändå något man ska ta vara på och uppskatta. Vi får ju även möjlighet att gå och se gästföreläsare ibland och det är konstigt att inte fler tar vara på den möjligheten.

Vi har jätteduktiga lärare i engelskan, professorer, forskare och allt vad de är, från olika delar av världen. Dessutom har alla humor och kommer med oväntade roliga historier eller kommentarer som får oss att skratta och hålla oss vakna även de mest tröttsamma dagar. :) Alla är också väldigt duktiga på att förklara saker. 

Något som man tänker för lite på här i Sverige är nog också att vi faktiskt har möjligheten att läsa på universitet och få en utbildning gratis. Visst, vi tar studielån som vi behöver betala tillbaka, men lånet är ju bara för att vi ska kunna leva medan vi pluggar. Vi betalar ju inte en klumpsumma för hela utbildningen. Tänk vad många i andra länder som inte har möjlighet att utbilda sig, på grund av att de måste betala stora summor pengar för att få göra det. 

Själv har jag ju som mål att inte ens behöva ta studielån. Jag tror att jag kan klara det om jag orkar fortsätta att jobba hårt under hela tiden och jag hoppas att viljan och orken håller i sig. Klarar jag inte det så är det inte hela världen och jag har ju inte behövt ta lån under hela tiden i alla fall. Jag tror att jag klarar åtminstone de första två åren, om det inte blir alldeles för mycket plugg som gör att jag inte hinner jobba. Vi får se helt enkelt. :) Jag gör mitt bästa! 

 

Oj, vilket långt inlägg... Det var ju inte riktigt meningen.