I dag blev det alltså jobb igen och det blev längre än jag hade tänkt från början. När jag kom hem kom Emma, Jocke, Vilgot och Disa förbi en sväng. Meningen var att de skulle hjälpa mig att skjutsa Zelda till en familj som ska ta hand om Zelda nästa vecka, men i stället kunde de hämta upp henne. Det är lite nervöst att lämna henne till några som man inte känner och jag undrar hur det går. Jag skrev till dem för en stund sen och tydligen hade hon fräst ganska mycket. Jag hoppas att det går bra och att Zelda lugnar sig och är snäll mot dem. Usch vad konstigt det känns... Som att lämna ifrån sig sitt barn till främlingar ungefär.