På lördagen i Peking klev vi upp tidigt och åt en ordentlig frukost. Det var för övrigt bra frukost där och det är ju alltid trevligt med hotellfrukost! Vi hade funderat fram och tillbaka över hur vi skulle ta oss till muren. Vi kunde ta en busstur via hotellet, men då var det andra stopp också som vi inte var intresserad av. Till slut hade vi bestämt oss för att ta lokalbussen, men vi hade beställt taxi från hotellet till busstationen för att spara tid och för att hitta dit. Tyvärr dök taxin aldrig upp så vi bestämde oss snabbt för att ta tunnelbanan i stället. När vi hittat till busstationen visade det sig att vår buss var den med absolut längst kö. Vi skulle inte komma med den första bussen och kanske inte heller den andra. De skulle gå var 20:e minut hade vi läst, men när vi hade stått där minst en kvart hade ingen buss kommit än. Vi funderade lite och bestämde oss för att leta upp en taxi. Tack vare att vi var pålästa om vad det ska kosta så kunde vi förhandla lite. En taxichaufför sa (eller skrev eftersom de inte kunde engelska) att han kunde köra oss båda vägarna för 700 yuan. Vi frågade då en annan som erbjöd oss att köra för 500, vilket var precis det vi hade tänkt oss. Vi bestämde att vi skulle betala 300 när vi kom dit, sen skulle han vänta på oss och köra oss tillbaka och få resten sen. Perfekt deal! 

Efter vägen hamnade vi i flera köer och taxichauffören verkade inte särskilt glad och diskuterade hett med andra i kön! Till slut kom vi i alla fall fram. Det kändes väldigt skönt att vi tog taxi, för vem vet när vi hade kommit fram med bussen med tanke på köerna! För att ta oss till muren skulle vi först åka buss en liten bit och sen linbana sista biten. På grund av dimman tog det ett tag innan vi såg muren, men till slut tornade den upp sig framför oss! Det var en häftig känsla när man klev upp på muren. Det är otroliga vyer där uppifrån med alla berg. Dessutom hade vi ju turen att vara där när det var lite höstfärger! Jättefint! Det var också fint med dimman, även om det hade varit roligt om man kunde se muren ännu längre bort. Vi gick åt det ena hållet så långt man kunde tills det var stängt för turister. Det gick upp och ner och avslutades med en lång stigning upp efter berget och allra sist var det en jättebrant trappa med ganska små trappsteg. Det gick långsamt uppför för mig eftersom det var lite krångligt att gå där och det fanns inte mycket att hålla sig i. Lite småläskigt. :) På vägen ner räknade vi trappstegen och det var 447 stycken! Det kändes i benen på väg upp kan jag säga och jag var tvungen att stanna några gånger för att vila. 

När vi kom tillbaka till starten så gick vi bara en kort bit åt andra hållet, men det började med en backe ner och vi kände att det var onödigt att gå hela vägen ner och behöva ta alla trappor upp igen! Så vi åkte ner och tog taxin tillbaka till stan. Det blev sen en lugn kväll med pizza och ett glas vin på hotellet.